Tjena.
Ja det här med bloggandet kommer och går. Det är inte lätt att hinna blogga när man har fullt upp med en bebis, sen när man väl få lite tid över så prioriterar man just den tiden. Då föredrar jag att bara sitta med en kopp kaffe med mjölk och BARA vara.
Bebis mamma, känner ni igen er själva? Att bara vara?
Innan bebis livet visste jag inte vad innebörden av ”egentid” var. Tills Aliyah kom.
Det är nu jag förstår att egentid är värdefullt. Det förstår man när ett barn kommer för man är aldrig själv. Här har du en människa som är med dig 24/8 till och med. Du ska prioritera henne och hennes behov före dig och dina egna behov.
Inatt vart tufft. Höll på med nattningen från kl 21 till 03.30 då hon äntligen somnade bredvid mitt bröst liggande. När hon väl somnade så bar jag henne försiktigt till hennes egen säng men nope. Hon härjade i sängen direkt. Så bara att plocka upp henne och starta om igen. Till slut gav jag upp och hon fick sova i sängen med mig.
En sak jag tänker på. Ni vet när man går runt där i lägenheten med henne i armarna och försöker få henne att sova? Varför känner man sig så ensam? Varför känner man att man är den enda på jorden som går runt sådär?
Kände mig såååååå ensam inatt. Herregud tyckte nästan synd om mig själv. Fastän hon är lika pigg som en uggla så går man runt där och känner sig ensam.
Smsade en vän som också är nybliven mamma och ja, vi båda var vakna där med varsin bebis på bröstet.
Nej man det känns faktiskt skönt att ha någon/några man kan prata med som är i samma sits. Har ju mina systrar jag pratar med och så men det är ju inte likadant. De vet inte småbarnslivet.
Nu sover lilla prinsessan och jag ska ta en kopp kaffe och BARA vara. 🙂
Kram
