Hej!
Vart ingen del 2 utan det där var hela min förlossningsberättelse.
Alltså att föda barn är ingen dans på rosor. Många eller iaf jag trodde att allt skulle liksom bli bättre efter att hon har kommit ut.
Dvs. smärtan osv.
Men nej va fel jag kunde ha! Alltså förlossningen är ju rena rama leken jämfört med vad som kommer efter.
Smärtan tar liksom inte slut! Först är det ju värkarna, sen är det att själva barnet kommer ut, sen är det att du kanske måste sys, sen så måste du ju kissa efter av någon anledning har glömt, sen fortsätter det ju bara. Man hinner inte bearbeta första smärtan innan du är inne på 3dje smärtan. Det tar på en psykiskt. Det tog på mig iaf.
Efter förlossningen var jag rädd för att gå på toa i 4 dagar. Jag fick sys 2 stygn. Så jag var rädd att stygnen skulle upp om jag krystade eller ens duschade. Och att duscha sved så mycket. Man blöder ju rätt mycket också så för mig var det otroligt svårt att sova om nätterna. Låg på rygg hela nätterna för att inte det ska komma på lakanen osv.
Jag kan fortsätta om allt det där för listan är lång men ingen pratar om den här sidan av att föda barn. Vad händer efter? Det är ju det jag aldrig tänkte på.
Men vet ni efter att jag hade fött så sa jag i typ 3 dagar att jag aldrig vill föda barn igen osv. MEN vet ni också att det är en sån adrenalin kick! Alltså jag vill absolut inte gå tillbaka till krysta-delen, utan jag vill tillbaka till den DAGEN. Ni vet stunden man åkte in, stunden man blev undersökt och fick reda på att man redan är öppen nästan 6 cm, stunden man bara gå runt där och försöker hantera värkarna (värkarna i början), studen då alla kom, alla smsar, alltså själva dagen helt enkelt. Atmosfären är laddad med känslor av förväntan, glädje, gahhh kan bara fortsätta hela dagen.
Jag skulle lätt kunna föda ett barn till men inte nu, behöver landa i mig själv och bygga upp mig igen och bättre än det jag var innan.
Att ha god kondition under en graviditet är viktigt! Det tar jag senare i ett annat inlägg.
Tills dess.. puss! <3
