Det här med relationer till varandra vi alla människor har, hur funkar de?
Känns så kämpigt med alla relationer förutom 1. Min mamma.
Stannar aldrig upp för att säga, Tack mami.
Aliyah har en period hon är såååå jobbig att jag dör. Vi båda satt och grät i frustration över att jag inte visste vad hon ville. Inte äta inte sova inte leka inte mammas famn. Vad vill du då???
Det känns som att jag är helt slut i kropp och sinne.
I ett år har Larah blivit satt åt sidan och jag har bara varit Aliyahs mamma. Inget annat.
Att skaffa barn är verkligen INTE lätt. Jag säger det här nu men kommer 100% sakna den här tiden men jag längtar tills hon blir äldre och vi kan hänga. Mor och dotter som gör allt tillsammans.
❤❤❤
Vart hos moster namam igår och hängde.
