Salam.
Detta är min första gång jag är ensam hemma med bebisen hör hemma i Vällingby.
Ali jobbar natt och borde sluta vid 3 tiden.
Om jag ska vara ärlig så är jag otroligt rädd. Må Gud förbjuda men tänk om något händer?
På senaste tiden har hon blivit jättegrinig, även om hon är hungrig och jag ammar henne så gråter hon med bröstet i munnen. Ibland får jag panik då brukar min mamma eller Ali lugna ner mig. När jag är ensam då? Buhu.
Igår vart det Muharrams första dag. Så jag vart i moskén med mamma och bebis. Fastän jag och mamma inte delar samma tro så känns det otroligt skönt att hon är så öppen med allt och för allt.
Det var också skönt att komma ut lite men för mycket folk på en och samma gång.
Nu ligger Aliyah och sover så fint MashAllah. Älskar henne så mycket att jag blir rädd. Har ni känt det nångång? Rädd för att förlora, bli skadat osv. Usch försvinn hemska tankar!
Funderar på att gå upp och äta.
Kram!
