Mitt hjärta som jag väntat på i 9 månader är kommen.
Ska nu berätta om min förlossning!
Kl 07 på morgonen vaknade jag för att kissa och då kände jag mensliknande smärta i magen och nedre delen av ryggen.
Smärtan kom och gick liksom. Fortsatte att försöka sova vidare men gick inte så bra. Låg och ålade i sängen lite halvt. Väckte Ali och han masserade mig lite men bad han sova vidare för jag inte är trött och ska titta på tv och käka frukost.
Nu kom värkarna med typ 10 min mellanrum. Vid varje värk kände jag att jag behövde bajsa så jag gjorde det. Visste inte om det var förvärkar eller riktiga värkar.
Så jag ringde BB Danderyd och förklarade värkarna. Barnmorska gav rådet att försöka ta en dusch hemma och ta tid.
Tog aldrig duschen utan jag fortsatte äta frukost som jag senare spydde upp. Smärtan var inte alls farlig den gick att hantera. Vid 9.30 kom värkarna lite tätare men gick fortfarande att hantera men jag orkade inte bara sitta hemma så jag ringde in igen och förklarade att de kommer lite tätare nu. Barnmorska gav rådet att komma in för en kontroll.
Hade inte alls förberett väskan eller liknande för hon kom ju 9 dagar för tidigt, hennes nya kläder vart inte tvättade och hennes rum vart inte ens klart. Så att hon skulle komma just den dagen fanns inte ens med på kartan. Jag packade bara in nödvändiga grejer så som laddare, trosor, mjukiskläder typ.
Jag väckte Ali och förklarade att vi måste till Danderyd för en kontroll.
Sagt och gjort åkte vi in och de koppla på apparaten. Sedan låg jag där i 20 min och därefter kollade hon om jag var öppen. Vi vart framme förresten kl 10 prick.
Jag var helt 100 på att hon skulle säga att jag e öppen 2-3 cm och att jag får komma tillbaka. Hon undersökte mig och till min förvåning så säger hon: ”Nämen oj, du är öppen 5 nästan 6 cm!”
Jag blev heeeeeelt ställd och vart helt chockad! Liksom vad gör man nu? Kommer hon idag? När kommer hon? Allt möjligt i huvudet.
Smsade mina systrar och svägerska. Svägerskan vart först på plats sedan kom mamma,svärmor, och Hanna min lillasyster.
Fick ett rum och sedan vart det bara att vänta.
Värkarna gick att hantera helt okej fram tills 14.30 tiden. Då bröt jag ihop. Allt gjorde så ont. Luften var varmt, kroppstempen steg och steg för varje värk kändes det som och värkarna slog till extremt mot mina lår. Där hade jag som mest ont.
Jag ville inte ha epidural, jag ville föda naturligt så det vart min önskemål. Så barnmorskan förklarade att när jag är inne i 9 cm då är det som senast man kan lägga en epidural. De kollade igen hur mycket jag var öppen och då var jag öppen 7-8 cm. Mitt vatten hade inte gått och inte heller slemproppen. Så barnmorskan fick ta hål på fosterhinnan. Kändes ingenting faktiskt.
Lustgas introducerades för mig och den vart SKIT. Jag blev bara yr och snurrig av den. Det kändes som att jag inte kunde andas och tappade kontrollen helt. Så den struntade jag i efter att ha prövat den 2 gånger.
Värkarna blev värre och värre. Nu kändes det som att jag behövde gå och bajsa. Barnmorskan rekommenderade en dusch eller ett bad. Så jag valde duschen. Samtidigt i duschen gick slemproppen också.
Jag säger bara. DET BÄSTA SOM FINNS! Alltså allt blev sååå mycket skönare. Värkarna kändes liiite mindre men det varma vattnet som slog mot ryggen vart såå skönt. Rekommenderas starkt! Så jag satt på en rund boll i vattnet i en timma kanske sen undersöktes jag igen och nu var jag öppen 8 cm.
Barnmorskan och jag pratade om epiduralen och hon förklarade att jag har klarat mig hittills kan jag lika gärna fortsätta utan. Så jag skippade även epiduralen.
Tiden gick och jag tog en dusch till och efter duschen så var jag öppen 9 cm. Värkarna blev myyyycket värre. Kunde inte kontrollera mig själv, ville bara hoppa ut från min kropp, slita mig själv i håret och allt därtill. Stackars min syster, tog sönder hennes kläder nästan.
Vid kvart över 4 räckte det för mig. NU måste jag verkligen bajsa sa jag till barnmorskan. Då började de förbereda förlossningspallen
Satte mig på den (helt näck förresten, det vart sååå jävla varmt) och min syster satt bakom mig och höll mig underarmarna. Mamma stod vid min sida och min svägerska vid min andra sida. Min svärmor vart helt stressad, gick bara fram och tillbaka och oroade sig för mig.
Nu vart det bara att krysta och herregud. Det går inte att jämföra denna smärta med något. Tryckte i allt vad jag hade så fort en värk kom. Problemet med det var att ibland så kunde man inte skilja på tryckkänslan och värkkänslan så jag visste liksom inte när jag skulle krysta. 15 minuter senare så ploppade tjejen ut!
Hon gjorde inte ett ljud ifrån sig när hon kom ut och det enda jag såg var att navelsträngen var runt hennes hals men innan jag ens hann reagera så hade de tagit bort den från hennes hals och var uppe på bröstet på mig.
Del 2 kommer lite senare, måste amma lilltjejen!
puss
